Inledning

Sommaren 2011 hade jag bestämt mig att vid 47 års ålder, äntligen sammanställa och framföra mina egna låtar inför publik. Jag hade ju uppträtt många gånger tidigare med covers, ibland i ett hörn i någon rökig pub med fulla gäster som ropade efter Creedenslåtar och senaste åren i musikduon ”Sträng musik” med min härliga vän Micke Boström, där det mest varit han som frontat. Mina egna låtar hade jag då och då spelat till någon vän som gift sig eller fyllt jämnt, mina barn har alla fått sånger och även min tidigare och nuvarande sambo.

Från min gamla textpärm med egenkomponerade låtar som fyllts på sedan jag var 18 år plockade jag fram mina favoritlåtar och kompletterade med några nyskrivna, jag gjorde en preliminär spellista och bestämde att min föreställning skulle heta ”Livets betraktelser i dur och moll”.

Min dotter Ella, då 15 år gammal fick vara min första försökspublik, Ella och jag hade en fantastisk pappa/dotterrelation kring musiken, vi gick på Winnerbäck- och Lalehkonserter med jämna mellanrum sen hon var 8 år och vi spelade våra favoritlåtar för varandra, hon önskade ofta att jag skulle spela och sjunga för henne. Jag minns att hon satt i en av våra knallröda fåtöljer med benen uppdragna mot magen, hon lyssnade, skrattade och grät om vart annat när jag spelade, sjöng och testade mitt preliminära mellansnack, jag skrattade och grät om vart annat med henne, det var en härlig stund.

Jag framförde min föreställning den 4/9 -11 på Kulturgården i Gammelstads kyrkby, några hundra meter från vårt hus, Micke Boström kompade med bas eller gitarr på några låtar, det var ca 30 st tappra själar i publiken, varav kanske 20 st var mina närmaste vänner. Det blev känslosamt och lyckligt, jag såg flera i publiken gråta. Ella hade tagit dit sin pojkvän från Piteå, jag vet att hon i den stunden var oerhört stolt över sin pappa.

Knappt 3 månader senare den 1/1 -2012, sex dagar efter Ellas sextonårsdag, var hon hos sin fina pojkvän Rasmus och hans familj i Piteå, hon kraschade in i ett träd med en snöskoter när gasen hade låst sig, hon överlevde inte ambulanstransporten till Sunderbyns sjukhus.

Den ångestfulla sömnlösa natten efter Ellas död började jag skriva ner de tankar som for runt i mitt huvud, det sprutade ord ur mig och jag fortsatte skriva de närmaste månaderna. Jag tog fram en gitarr och satte ackord till orden och ett munspel och gjorde melodier. Ganska fort föddes tanken om en ny föreställning, den fick namnet ”Livet går vidare i dur och moll”. Micke Boström ville naturligtvis vara med och blev mycket delaktig i musiken och arrangemangen, utan honom hade det inte blivit av. Vi bestämde oss att göra fyra föreställningar, en i Kulturgården där vi uppträtt flera gånger som ”Sträng musik” och där jag hade min tidigare föreställning, vi ville även spela i Piteå där olyckan skett och Ella hade många vänner, så Krokodil blev ett bra ställe, vi hittade ett fint litet musikcafé vid Skansull i Stockholm som heter Kafé Klaver, dit kunde vi bjuda alla våra Stockholmsvänner och så en stämningsfull avslutning under allhelgonahelgen i Nederluleå Kyrka som jag kan se när jag tittar ut från mitt köksfönster.

Jag fick helt otroligt mycket kredit för alla föreställningar, speciellt den i kyrkan, många kramar, fina ord och tankar, dikter och texter och tack för att jag hjälpt andra människor och gett dem en tankeställare om vad som är viktigt i livet, lindring i sorgen etc. Det som började rent egoistiskt för att bearbeta min egen sorg och fortsatte som ett konstnärligt skapande i musikens värld kunde hjälpa andra, helt fantastiskt!

I februari 2013 spelade vi in 12 st låtar från föreställningen i Göran Normans studio och gjorde några pålägg i mars 2013, Göran spelade in och har även mixat. Det är ingen inspelning för att ge ut en skiva på öppna marknaden, utan mer för att bevara låtarna och att låta alla de som frågat efter dem få chansen att höra dem, de låter ungefär som under våra livespelningar. Jag har skrivit all text och musik, utom ”Ge livet en chans”, den texten kommer från Mats Emanuelsson två dikter ”Kråkvals” och ”Kråkdans” och ”Livet går vidare” där jag gjort texten till en melodi eller gitarriff, som min son Pontus gjort. Vi spelade två covers på föreställningarna; Eva Dahlgren/Lalehs ”Ängeln i rummet” och Lars Winnerbäcks ”Kom ihåg mig”, vi valde av rättighetsskäl att inte spela in de låtarna.

Den här hemsidan är tänkt att förmedla min historia i ord och bild, samt att låta de som vill ta del av mina sånger i form av ljudfiler och texter. Lyssna gärna, gråt om du vill! Jag är väldigt tacksam för kommentarer och feedback, så maila gärna till mig och säg vad du tycker!

Livet går vidare…..

Gammelstad 2013-07-01

Ola Engström